IT'S US AGAINST THE WORLD

// kolla videon av min pärla där hon berättar om sin depression och hur det är att tala om sådana saker. Videon har fått över 1000 views på under 24h
Eftersom min bästavän är den modiagste och starkaste tjej på den här jorden, tänkte jag nu berätta hur det har varit som en bästavän i situationen och hur fin den här tjejen är.
Min pärla och jag råkade komma på samma klass på sjuan. Själv ville jag inte alls vara på den klassen och pga det ville jag inte börja högstadiet över huvudtaget. Ellen kom då på irc-galleria och meddelade att vi skulle vara på samma klass och jag tyckte att den här tjejen verkade så konstigt. Men vi började då på samma klass. Och jag kan inte uttrycka mej hur mycket hon ändrade min högstadie tid och mitt liv från dess. Vi klickade genast och efter det så var det bara hon och jag. Ingen dera av oss gillade klassen, men vi ville inte byta för vi ville vara på samma klass. En del saker hände i vår klass under högstadie tiden men vi kämpade igenom det tillsammans. För det vara bara hon och jag som förstod vad som hände.
Sedan skulle vi börja välja gymnasium, vilket kom att vara det mest hemska och stressande beslut. Vi ville ju gå i samma gymnasium. Forsätta fighta världen och skolan tillsammans. För det var ju bara vi två som förstod. Vi kollade på olika gymnasium, och vi försökte pussla ihop det så vi skulle vara i samma. Men en av våras medeltal räckte inte till, och vi blev åtskilda. Kommer ännu ihåg den morgonen man fick veta till vilket gymnasium man kom till. Kunde inte sova och vaknade klockan 7 för att börja uppdatera alla gymnasiums sidor. För ville veta. Ville veta hur långt ifrån mej min pärla skulle vara. Till sist så åkte jag raka spåret till henne. Visste att det skulle bli en tung dag. För henne om hon inte kom in vart hon ville, och till mej att få den där reality checken att vi inte kommer att vara på samma klass mera. Lite före klockan åtta befann jag mej med ben&jerry's hos hennes. Vi satt och grät i soffan. Hon och jag, men av olika saker. Men jag lovade att allt skulle bli bra. Hon skulle ännu kunna komma till en skola hon ville och att olika skolor betydde inte att vi inte skulle träffas.
Lite visste jag att med att tävla i danslag och ha lång fysik/kemi/biologi/matematik och sedan ännu spanska skulle betyda jätte lite ork att se människor och avståndet mellan henne och mej skulle bli längre. Även om vi bodde bara 5 minuter från varandra. Året gick och visste så sågs vi. Hon var ju ändå trotts mitt allt. Min bästaste vän.
När det väll blev sant att jag skulle åka till USA för ett år kändes det ytterst trögt och hemskt att lämna henne. Att lämna den person som man visste att alltid fanns där för en, och man var där för den andra. Vi grät några gånger över det, för sanningen är när man bor på olika sidor av jorden så blir det att man tar lite kontakt med varandra. Dumma jag ville inte att det skulle bli så svårt. Ignorerade min käraste för jag tänkte om jag inte ser henne kommer det inte vara så tungt. Till slut blev det dagen före jag skulle åka. Hittade mej hos henne, i huset som var som mitt andra hem, vi åt brunch och övade på wnb cheerleading moves. Åkte sedan iväg för att träffa andra människor. Klockan 4 befann jag mej på flygfältet hållandes i min pärlas hand. Min finaste ägodel. En ägodel jag skulle lämna för ett år och visste inte hur jag skulle kunna lämna det. Hade före sagt att ingen fick gråta på flygfältet. Så vi kramades och sa "jag älskar dej" och så for jag. Tårarna vällde väll ner på båda sidorna av security checken sedan.
Året gick och vi höll någonlunda kontakt. När man väll fick skypea med sin pärla så kändes det så bra och som man inte hade stuckit någonstans. Men vad man inte ser eller förstår är att saker ändras. De ändras och man talar inte om de negativa grejerna. För då när man kan tala via skype så vill man tala om de goda sakerna, inte de negativa. Man vill att den där stunden skall vara positiv. Så gick det att jag var omedveten om vad som hände. Vad som hände min pärla.
Så kom det där meddelandet. Meddelandet som skulle få mej att ta en rejäl reality check. Satt hemma hos min hostmammas syster. När min pärla skriver att hon hamnat in på en psykiatriskt klinik och orsakerna till det. Min värld for runt. Kunde inte tala eller andas. Satt där på soffan och faktiskt trodde att jag skulle dö i chock. Sa inte ett ord till min hostmamma. Utan när vi väl kom hem sprang jag upp till mitt rum, låste dörren och brast ut i gråta. Låg på mitt golv och grät. Kan inte återge hur länge, men en lång stund. Ville bara komma hem. Ville komma tillbaka och kämpa mot världen med henne. För det hade ju alltid varit hon och jag mot världen. Men samtidigt visste jag att hon skulle döda mej om jag kom hem. För det var ju bara så liten tid tills jag skulle tillbaka hem. Så där blev jag. Försökte mitt bästa att hållas med i uppdateringarna och få reda på vad som hände och hur. Men svårt var det att vara 7 timmar efter.
Lyckan var att komma hem och tala med henne i telefon. Höra hur hon skrattade och talade om för mej att hon hoppat i någon fontän och var totalt blöt och hoppade på att folket på kliniken inte skulle märka. Lycka var att träffa henne på tumis över en drink. Så som vi planerat det från första början. Men, jag ville ju att allting skulle vara bra. Så jag bestämde mej att om jag tycker hon är frisk så är hon det. Hon är inte psykiskt sjuk och mår inte illa. Då gör hon det inte. Jag tänkte att min starka vilja skulle ändra världen. Men det gjorde ju inte det. Fick lite sådan känsla att om jag inte såg henne skulle hon vara bra. Då skulle det här inte ha hänt.
Sedan kom det ett nytt meddelande. Hon hade försökt på självmord. I den sekund bestämde jag mej att fan nu Jennica. Nu kan du inte ignorera det här mera. Hon är ditt allt och då skall du också vara där för henne vad än det är. Genom de svåra och goda tiderna. Efter det här har jag sett min pärla ungefär varje vecka. Och talar med henne nästan varje dag.
För den här tjejen är den snällaste människan som finns. En människa som inte vill någon något ont. En tjej som hellre tar det onda på sig än att hennes nära stående skall göra det. Hon är älskad av alla. För hon är den mest dyrbara och fina pärlan som finns. Hon för henne skall jag kämpa. För henne skall vi kämpa. För henne skall hon kämpa. För vi behöver våran Ellen här. Vi behöver vår spralliga kära pärla. Livet är svårt ibland och suger rejält. Men därför skall vi finnas där för varandra. Inte ignorera problemet. Utan våga tala ut. Som Ellen säger på videon, det är ingen skam. Det är helt samma som om du skulle ha diabetes. Psykiska sjukdomar är som vilken helst sjukdom och inte något man måste hålla hemligt. Hon är inte galen. Hon är totalt normal men en sjukdom. Hon är min pärla. Och för henne skall jag finnas tills vi blir gamla och virkar mössor till våra barnbarn och vi tuppar av bredvid varandra. För det är hon och jag mot världen. Så har det varit och kommer alltid att vara. Det här är ett problem jag vet att hon kommer att fixa. Vi kommer att fixa. För vi har klarat allt annat. Så varför skulle vi inte klara det här.
Sist vill jag ge tips till de som också har en bästavän eller närastående vän som lider av en psykisk sjukdom. Ignorera inte det. Det blir inte lättare till dej eller för din vän. Finns där för den. Hela tiden. Försvinn inte. För den där person är viktig till dej och den behöver din hjälp. Ni kommer att klara det. Det vet jag. Och tala. Tala ut om allt. Allt som känns jobbigt. Det är så saker blir bättre. Våga.

BOYS LIKE A LITTLE MORE BOOTY TO HOLD AT NIGHT

//Saknar denna galna vecka med mina finaste tjejjer
Veckuslutet kom och gick. Fredagen var super skoj förutom att påvägen in till Uggla så blev min väska stulen med alla mina favorit kläder från USA. Nåh den motherfuckern fick vill fina kläder... Två sista proven kvar och sedan inga prov på en stund. Slipper äntligen och träna normalt och ta de lugnt. Skönisköni.

JAG HAR SETT HUR DEN DÄR SKITEN ALLTID TÄR PÅ DEJ

Det har varit en sjuk vecka med för mycket program och ändringar att man inte själv hunnit med. Har just skrivit klart biologi provet, imoron är det engelskan som gäller och sedan bankkas det en galen utspårad utekväll med vännerna. Men idag skall håret ta en sväng till frissan, själen skall få terapi i samband med en träff med Freja och sedan skall minnet uppfriskas om hur man talar om ekonomi&bilar på engelska. Puss<3

SOM BARA KÄRA KAN

Långa nätter
där ute finns en värld av långa nätter
och jag sitter vid fönstret i mitt rum
och blickar ut över stadens alla ljus

Där går Klara
och tindrar som en stjärna
för att bara med sin Fabian få vara
och gå hem till varann
och älska lite grann

som bara kära kan

Och där sitter Sara
söta lilla rara underbara
oskuldsfulla Sara
hon spar sig till en man
som kan älska
som bara kärlek kan

Säg är det långa nätters fara
att se det man vill se
och va den man vill vara
ha någon att ty sig till
när långa nätter inte blir som man vill

Där går Någon
för att bara vara utan att förklara
varför kärleken tar skada
när man älskar med varann
på ett sätt som bara någon kan

Lång nätter
där ute finns så många långa nätter
och han ligger ner och vilar mot min arm
jag längtar bort ifrån hans kyla
och hans charm
till långa nätter
till långa nätter

Säg är det långa nätters fara
att se det man vill se
och va den man vill vara
ha någon att ty sig till

när långa nätter inte gör som man vill

Långa nätter
Långa nätter
Långa nätter
Långa nätter

 

TA MEJ WHERE THE LIONS SLEEP TONIGHT

//Photobooth bilder fredagen till ära
Kan inte beskriva den känslan jag fick när jag sprang ut ur konstklassen kl.15.40 och förstod att det var min sista timme i den kursen och att jag inte behöver fara tillbaka till det där hell hole på några perioder.
Första perioden är äntligen över (eller nästan, bara provveckan kvar). Har stressat så mycket för mina vänner när det skrivit studentskrivningarna, och idag så skall de fira. Ohi on för hösten. Får se om jag joinar dem ut i nattens vimmel eller inte. Men ni alla ska ha en skön fredag, och ni som skrivit festa loss!

WANDERLUST

//bilder från olika resor
Sitter här och drömmer bort mej till sommarn. Saknar mitt ur solblekta nästan platina blonda håret. Den där solbrännan och inte behöva sminka sej. Saknar varma vinden och havsdoften. Saknar att känna gräset kittla under fötterna och hur grönt och vackert allting är. Vattnet är nästan magiskt blått och även om jag hatar fåglar så sjunger det så vackert. Saknar skratt. Det där väldigt dramatiska sommarskrattet vi alla har. Det skrattet man skrattar när man njuter och är totalt stresslös. Ah jordgubbar, bärpajer, grillmat, färsk fisk.. Kall öl i solskenet. Drömmer och drömmer mej bort.
Kanske kunde jag snart använda mina finnair poäng och resa iväg. Bara någonstans. Uppleva något nytt. Vara med om några äventyr. Känna det där pirret i magen när man inte kan något om stället. Eller åka tillbaka till USA. Det finns inget mer jag vill än att åka tillbaka.... Vill bara resa och uppleva något nytt. Något roligt. Mera äventyr, mera minnen, galna bilder. Skratt, tårar, kramar, pussar, gräl, svek. Ja, jag vill ha hela paketet. Nu. En resa tack.

LYCKA ELLER?

Vad är lycka? "Lycka är ett belöningssystem som används för att premiera ett leverne i vilket våra behov tillgodoses." Det är wikipedias beskrivning, kan hålla med till en viss grad. Men lycka det är någpt som kommer utan att du tänker på det. Det är när du har på dej en kjol/klänning och kör skoter och känner hur du flashar halva rumppan. Det är när du får ett meddelande av någon viktig. Det är när du önskat dej något länge och sedan ser ett paket under julgranen som är i samma storlek som det du önskat dej. Det är när en lärare som ogillar dej äntligen ger positiv feedback på din essä. Det är att hitta en avokado i bakhyllan i kylskåpet. Eller det där kex paketet du gömde i skafferiet för någon dag sedan. Det är att se någon du har saknat så mycket att det ibland har känts som att du brister. 
Ibland kan det vara att man lyckas i något man försökt jätte mycket och länge på. Men oftast är det de små sakerna vi känner lycka av. Saker som händer utan att du "vill" eller tänker på det. De händer och det känns som hela du kunde spruta av glädje. Det är den där bråkdelen av en sekund. Den känns längre än vad den är. Just i den stunden känns det som allt är perfekt. Inget ont finns i världen och aldrig har något gått bättre. Men sen återkommer vi till det normala. Det tråkiga verkliga livet. Där var ondska finns. Var allt inte är en dans på rosa moln bland enhörningar. Det är också därför vi söker efter lycka. Vi söker efter en där bråkdelen av en sekund, men vi vill att den skall hålla längre. Så vi söker och söker efter en större lyckorusning. Och när vi väl hittat en ny rusning så försöker vi hålla den längre. Men det går inte. Den är inte tillför att hållas. Den finns där för en kort stund. Den där bråkdelen av en sekund. En bråkdels sekund som gör att allt känns perfekt, och det är för den vi lever. Lycka. 

CREATE MEMORIES THAT WILL LAST

//Bilder från lördagen

Det blev ett ur galet och härligt veckoslut. Som sedan resulterade i en väldigt trög måndags skoldag. På lördagen firades Frejas födis, med brunch och sedan en lite surprise fest och lite vimmlandet i Helsingfors nattliv. Kan bara säga att jag har varit väldigt lyckligt lottad att få en vän som Freja. Alla behöver en egen Freja. 

Eftersom förra veckan var digert och full proppat med planer så är den här veckan till för att äntligen satsa på skolan och förbereda sig för provveckan som då börjar nästa veckas måndag.

WE FOUND LOVE IN A HOPELESS PLACE

//Fabsoluta favorit låt som passar in som en smäck
Saknar saknar saknar saknar och saknar. Det går inte en dag utan man önskar att man kunde vrida tiden tillbaka. Tillbaka till varma sommar dagar i en trygg famn. Att höra rösten, känna doften och bara leva i nuet. Det är den skönaste känslan som finns. Nu ja, nu lever man i framtiden, det förflutna och i drömmarna. Ibland känns en dröm så verklig att när man vaknar upp förstår man inte vad man gör i sin säng. Vi var ju nyss på stranden, eller? Telefonen blinkkar till, hinner vi tala nu? Minnena förföljer en vart man än går. Man har ju varit över allt. Man har gjort allt tillsammans. Hela tiden var det ju bara vi. Det går en dag eller två när det känns bättre. När det känns helt okej att vara ensam. Sedan kommer det dagar när man inte riktigt pallar. När saknaden tar över. Tar över en så fort att det är löjligt. Man saknar allt, också allt det där negativa som man störde sej på. Sedan saknar man allt annat också. Allt som inte har med saken att göra. Men det går över varje gång. För snart så är allt som normalt igen. Snart finns den där trygga famnen tillbaka. Rösten som får en så lugn, doften som gör en förlamad. Man får sitt tillbaka. Man orkar kämppa. Vill vänta 103 dagar till. För det kommer att vara värt det. Kommer vara värt varje sekund man saknat, varje litet gräl man haft. 103 dagar. 103 dagar man måst kämppa och bita ihop läppen. 103 dagar tills man får tillbaka sitt. 103 dagar tills man kan krama om det dyrbaraste man har. Så snart, så snart. Bara 103 dagar.

PAIN IS TEMPORARY

Lite Hawaii bilder för att pigga upp denna tråkiga onsdag.
Så har man blivit av med visdoms tänderna. Attan vad livet skall vara jobbigt. Farligt var det ju inte att ta dem ut, men ja att inte känna halva ansiktet och ha två stora gropar i munnen är väll inte så nice. Orkar för den delen inte göra något. Borde skriva en engelska essä men får se hur det går med den saken. Annars är det bara två dagar kvar tills veckuslutet och tammefan denna vecka skall firas. Lillsyrran fyllde år, bästaste Freja fyller på lördag och så skall elevdans planeras. Sedan toppas veckan av kusinens konfirmation vilket betyder suverrän mat till söndagens ära. Slurp.

3MINUTES AND 58 SECONDS OF PURE PERFECTION

Med en mindre bra start på veckan så skall jag dela med mej min absolutabsolut favorit låt från Maroon 5s nyast album, V. Hela albumet ger mej kalla kårar och älskar varenda låt, men denna. Ja den bara får allt att rysa och sitter som hatt på. Eller hur det där ordspråket går.

BE THE CHANGE YOU WANNA SEE

Pics from da tumblr
Ett underbart veckuslut bakom mej. På fredagen efter skolan så åkte vi med Panda&Anna till stranden för att njuta av en av sommarens sista varma dagar. På kvällen var det Sonjas 18års födis middag med världens bästa tjejer.
Lördagen gick åt till att skåla champange med släktingar på mummis&ukkis 50års bröllopsdag. Lite för mycket vin och så ett tu tre var jag hos Anna. Vi dansade som om det vore vår sista dag. Fick t.o.m. flera av killarna att dansa med oss till lite samba liknande musik. Fick skjuts av snällaste Emil och åkte med bästaste killarna i baksätet. Ibland så undrar jag hur jag fått så härliga vänner. Sjukt.
Idag är man nog lite trött och kanske litelite bakis. Men det var värt det. Åkte och dansa fast min nerv ännu är i kläm, men fan det nog kändes skönt att få dansa helt ordentligt efter 1,5 veckas paus. Har haft det bästa veckuslutet på länge och det får nog hända mycket för att det här veckuslutet skall toppas. Ah, livet ler.

HAPPYHAPPYHAPPYHAPPINESS

Pictures from my tumblr that you can look at here
Take a deep breath. Count to ten. Close your eyes. Look outside a window. Put a smooth playlist on. Call a friend. Do a spin. Read a book. Write in your journal. Watch a show. Go outside. Sit and watch the world. Realize that the world keeps going. It keeps going no matter what you are feeling. Happy or sad. Depressed or joy. It doesn't matter. The world won't stop because of you. Take control. You make your life. Not anyone else. They are just a part of your life. Do what makes you happy, cause that's the only thing that matters. Decide to be happy. Spend time with your self. Make someone happy. Make your self happy. Change that smooth playlist into your party one. Turn the volume louder. Take pictures. Take pictures of every moment you've been happy. Smile. Smile with your whole body. Take care of your self. Exercise. Eat well. Clean your skin. Happy body, happy mind. Be you. Lose your self in your happiness. And most importantly be happy.

CAN YOU FEEL THE LOVE MILES AWAY?

Till onsdagens ära, eller sorg, så vaknade jag lite tidigare för att laga en power smoothie att ta med till skolan så jag skulle orka den här vad jag trodde långa dagen. Hade inte två timmar så det blev inte så tungt i alla fall. Lycka, eller något. Smoothien var super god, sur precis som jag gillar det. I smoothien hade jag: naturel yoghurt, 5 frukts saft, mango, banan, hallon, kiwi och avokado. Namnam, lite recept till denna trista men ändå soliga onsdag. Snart skall jag trippa iväg till ikea och skaffa en byrå och grejs till rummet. Skall äntligenäntligen, efter vadå 2 månader(?), få mitt rum klart!!! Lyckalyckalycka. En bra onsdag after all, who said wednesdays are bad??